Svaret på frågan är naturligtvis: absolut inte. Lika bra som
Live at Leeds alltså. Det är det ju inte mycket som är. Men det är helt okej ändå, åtminstone för att vara det sista dödsrycket, inspelat som det är under gruppens avskedsturné 1982. Fast det låter inte riktigt som att humöret är på topp och Roger Daltrey låter väldigt uttråkad. Kanske är han sur för att Kenney Jones från Faces, som ersatt Keith Moon på trummorna, inte är någon Keith Moon. Det är det ju inte många som är. Innehållet är annars ganska precis vad man kan förvänta sig av en konsert med The Who, då som nu. Några klassiker, några covers, några låtar från
Tommy och
Quadrophenia och absolut ingenting alls från de senaste skivorna.
