80-talet var en väldigt förvirrande period för Johnny Cash. Hans musik ansågs inte vara tillräckligt mycket country för Nashville och radion och på tok för mossig för alla andra. Hans skivbolag Columbia hade slutat bry sig för länge sedan och Cash själv gjorde inte situationen bättre med den löjliga singeln The Chicken in Black 1984. Columbia hade sålunda ingen lust att bekosta ännu en flopp så de inspelningar man gjorde samma år förpassades till runda arkivet och Cash kastades så småningom ut från det bolag han tillhört sedan slutet av 50-talet. Så kan det gå. Cash gick vidare till Mercury och sedan American Recordings och resten är historia.
30 år senare har man alltså dammat av inspelningarna från 1984 och gett ut dem under titeln Out Among the Stars. Och det är faktiskt överraskande bra. Eller i alla fall tillräckligt bra. Om man gillar country dvs. För här är det country för fulla muggar. Hade man väntat sig den väderbitna mannen i svart från American Recordings-skivorna blir man snopen och inte heller är det den gamle hårdingen som spelade på San Quentin. Nyckelordet är istället just 1984 och en fluffig kommersiell produktion signerad experten på området, Billy Sherrill. Det betyder mycket stråkar, fioler och sångstämmor i tjocka lager. Tyvärr har man taffsat lite på inspelningarna i efterhand inför denna utgåvan och sådant är ju alltid fel. Marty Stuart har t.ex lagt på lite ny gitarr och styvdottern Carlene Carter har kallats in för lite extra sång, men som tur är så är det ingenting som stör eller hörs nämnvärt. Kanske låter Cash inte alltid helt bekväm i produktionen men en bra låt är alltid en bra låt och sådana finns det gott om.
She Used to Love Me a Lot är en låt som Sherrill föreslog att Cash skulle spela in med förhoppning om en hit. När inspelningen aldrig släpptes gav han låten till David Allan Coe istället. Personligen tycker jag att Coe gör låten mer övertygande men det är en smaksak.
I Drove Her Out of My Mind är en underbart svart historia om att köra sin älskade i en bil utför ett stup (”it’s gonna be just gorgeous!”). Cash är i kalasform också i den roliga If I Told You Who it Was som handlar om en slumpartad kärlekshistoria med en känd countrysångerska (ingen nämnd ingen klämd). I’m Movin’ On är en festlig version av Hank Snows gamla klassiker, med gamle rumskamraten Waylon Jennings som gäst. En väldigt underhållande inspelning, obegripligt att den inte givits ut tidigare!
Ingen Cash-skiva är komplett utan minst en duett med June Carter och här är det två stycken. Den första Baby Ride Easy har tidigare spelats in av Carlene Carter tillsammans med Dave Edmunds. Bättre än väntat och påminner lite om den gamla Jackson. Den andra duetten har jag redan glömt.
Den enda låten jag inte gillar är den träiga Rock and Roll Shoes. Det är precis den typen av låtar Cash spelade in alldeles för många av på 80-talet. Men sedan avslutas skivan på ett väldigt fint sätt. När Cash var inlagd på Betty Fords behandlingshem skrev han den självreflekterande I Came to Believe om upplevelsen. Låten hamnade på skiva först 19 år senare, på American V: A Hundred Highways, men jag tycker den här versionen är snyggare. Kanske skivans bästa låt.
Out Among the Stars är en skiva man behöver ha om man gillar Johnny Cash, det vet ju alla redan. Men vad hade hänt om Out Among the Stars hade släppts när det begav sig? Det vet ju ingen, speciellt eftersom ingenting var riktigt färdigt. Förmodligen hade skivan rönt samma öde som den som kom närmast före, Johnny 99 och den som kom efter, Rainbow. Dvs ingen hade brytt sig.
