Nej jag tänker inte påstå att Johnny Cash Is Coming To Town är bättre än inspelningarna från San Quentin eller Folsom Prison eller ens Österåker och har man upptäckt Johnny Cash via de sista American Recordings-skivorna så ska man nog också hålla sig på behörigt avstånd. Om man däremot tycker att ingenting är bättre än det som Cash spelade in för Sun Records på 50-talet så kan man kanske med glädje notera att Johnny Cash Is Coming To Town är producerad av Cowboy Jack Clement som jobbade med Cash redan på Sun-tiden. Produktionen här har tydlig tonvikt på country och rockabilly fast med tidsenligt slickad yta. Och det är ju bra som tusan.
Anledningen till att jag överhuvudtaget köpte den här skivan en gång i tiden var låten The Night Hank Williams Came to Town, en festlig duett med Waylon Jennings och glimten i ögat. Min favoritlåt är nog annars I’d Rather Have You, där Cash räknar upp en massa saker han gärna struntar i bara han får vara hos sin älskade. Allt guld i Afrika avstår han gärna ifrån och en middag med presidenten intresserar inte alls. Det enda som duger är kvalitetstid med, får man förmoda, June Carter Cash, som tackar genom att sabotera med sin falsksång. Kunde karln inte ha gift sig med någon som åtminstone hade sångröst? Som tur är återfinns också Marty Stuart och Carlene Carter bland gästerna.
Vidare bör man nog nämna den svängiga versionen av Elvis Costellos The Big Light som inleder skivan och Merle Travis karga Sixteen Tons passar Cash som handen i handsken (notera den stenhårda mustaschen i videon nedan). Överlag känns det som att Cash är betydligt mer bekväm med låtmaterialet jämfört med andra skivor från 80-talet. Den enda låten jag inte gillar är den mossiga Heavy Metal (Don't Mean Rock and Roll to Me), den ena av två låtar skrivna av Guy Clark. Men så har jag aldrig gillat Guy Clark heller. Den andra låten, Let Him Roll, är något bättre.
Johnny Cash Is Coming To Town är en påminnelse om att Johnny Cash hade en tillvaro även på 80-talet. Inte mycket på skivan skulle förvisso passa in på American Recordings, de är helt enkelt totalt olika skivor och kapitel, men det är ändå en väldigt pigg och underhållande samling låtar från en period då Johnny Cash av många ansågs vara helt ute på cykeltur. Men det vet ju alla egentligen, att The Man in Black cyklar inte.
